I fredags var jag ledig. Det enda jag behövde göra var att åka till vårdcentralen för att kolla om jag behövde ta tbc-sprutan. Tyvärr behövde jag det.
Kvällen blev underbar. Jag och Rikard tittade på film, The Lake House (rekommenderas varmt)! Den var otroligt bra och vacker, faktiskt i klass med Notebook. Vi låg tätt intill varandra och hela rummet var fyllt av kärlek, såsom hela lägenheten är, för kärleken mellan oss är oändlig och den bara växer hela tiden. När filmen var slut, la jag mig hos honom och vi bara kramades. Tätt, tätt. Då kom det på en låt, en så vacker låt, som passade så bra in i det tillfället att man kunde tro att allt var en dröm. Allt som hänt och händer oss, det är sådant som man alltid bara trott händer i sagor eller på film. Jag har aldrig trott på att den äkta kärleken finns, men nu vet jag. Att man redan vid 16 års älder kan hitta den sanna kärleken, låter osannolikt. Men jag kan garantera att jag har gjort det.
Redan från första gången jag såg honom, och då var jag bara 13 år gammal, var han mycket speciell i mina ögon. Jag kommer ihåg det ögonblicket, det första mötet. Han satt där, mitt emot mig, solen lyste in på honom från fönstret, det såg ut som en ängel som hade kommit för att rädda mig. En ängel som skulle beskydda mig resten av mitt liv. Men jag trodde det var för bra för att vara sant och visste att han aldrig skulle bli mig. Trodde jag. Efter 3 år blev han min. Det finns nog många som läser detta som tror att jag överdriver, hittar på, etc. men jag vill bara säga, att det finns inget så underbart som de minnena jag har. Tillsammans med honom. Den där killen som alltid varit det där lilla extra, från första gången jag såg honom. Vi har snart varit tillsammans i ett år, och bott ihop i ungefär ett halvår kanske. Det låter som att vi är för hastade, gör saker för fort. Inte kan man flytta ihop så snart, och om man gör det kommer det inte att hålla? Men jag ska berätta, att man vet när det är rätt. När det är rätt så känner du det. Du kan tänka på framtiden och du ser inget annat än en framtid tillsammans med den personen. Försöker du tänka en framtid utan honom/henne, så se r du dig själv sitta ensam och deprimerad, resten av livet, eller ännu värre. Död.
Skulle gärna vilja ha kommentarer på detta inlägg, för vet att detta väcker många, många tankar hos en del som läser. Positivt eller negativt, det spelar ingen roll, blir glad för kommentarer i allmänhet. Vill verkligen se vad folk tycker och tänker. Och, om det finns någon som varit med om samma underbara känsla som aldrig tar slut?
Nej, nog om kärleksprat va? :)
Vaknade upp i lördags morse och trodde jag drömde. Tittade ut och snön föll som aldrig förr. Åh nej. Jag hade ställt mig in på att våren var påväg. Och nu snöade det. Dagen gick och det blev mycket snö, men framåt eftermiddagen började regnet överta och snön försvann. Skönt, tänkte jag och när jag la mig var jag glad över att slippa behöva gå ut i snön. För nu var den borta.
Vaknade imorse. Rummet var helt vitt och det lös. Kollade ut. Kunde knappt se ut, det snöade mer än vad det gjorde igår! Det snöar ännu, och när jag kollar ut genom rutan är det ett vitt vinterland utanför. Träden är helt vita. Snö tynger ner granar och tallar. Jaja, får väl försöka ge mig på och laga mina stövlar så jag kommer kunna gå ut imorgon utan att frysa ihjäl om fötterna och bli helt blöt.
Nu ska jag sätta mig och plugga en stund tänkte jag.
Hoppas alla har det bra i det vita kalla januari-vädret!
CYA





